Doktorandlyx

Det går inte att förneka att doktorandkursen är en viss lyx. Och inte enbart pga. att man får bo på ett fint hotellrum med fantastiskt utsikt eller för att man få äta en mäktig hotellfrukost där bara valet av en tesort tar fem minuter. Att åka iväg såhär är en riktig vardagslyx för mig. Precis framför mitt hotellrumsfönster stod ett hus som är ett underbart exempel av jugendstilen. Jag satt vid fönstret och analyserade de små detaljerna, balkongräcket, basreliefen, ingångsportalen och åt choklad.

Eller ett annat exempel, just nu sitter jag på tåget på vägen hem. Vi åker genom snöstormen medan jag själv sitter här på tåget och lyssnar på Vivaldi ”Vinter” Largo.

Det är ren lyx att åka iväg och komma hem med all den här inspirationen som man får. Det går inte riktigt sätta fingret på när exakt den inspirationen infinner sig men efter dessa kurser kommer jag alltid hem med stor vilja att jobba, forska, ta reda på saker, läsa, gå framåt, gräva ner sig i tidskrifter.

Alla dessa saker i kombination med avbrott i vardagen skapar en otrolig lyxkänsla för mig.

Doktorandkurs är en spa för min doktorandsjäl.

Vad gör doktorander kl 00.10 på lördagskvällen?

Det är en lördagskväll. kl 00.10
Normala människor:

• suckar för att det är lite mindre än tre timmar kvar till de kör sista dansen i form av en tryckare på nattklubben
• dricker rött vin och är inblandade i en diskussion om melodifestivalen, kärnkraft och idiotbekanta
• har somnat på soffan efter har kollat på X-Men på TV
• diskar glasen efter tjejmiddagen & för femte gången säger "Det här borde vi göra om"

Lördagskväll kl 00.10
Ostrukturerade doktorander som är dåliga på att planera förberedelser till doktorandkusen:

• sitter vid dator och sammanfattar boken som handlar om hur man ska skriva forskningsrapporter och avhandlingar.

Antikrundan

"Vår" systemadministratör var på mitt rum nyligen och inventerade. Enligt honom så är datorn som står på mitt rum från 1999 08 26. (Huaaah)

Han gjorde en paus, tittade på datorn och lade till "det är inte många från den tiden som är igång idag". Han sade det nästan med respekt i rösten. Så nu är jag kluven.

Jag hatar den här datorn. USB uttaget sitter på baksidan, så jag måste vrida på datorn varje gång jag ska använda USB. Skärmen är otympligt tung och stor. Själva datorn är långsam och man hör ljud när den "tänker" långsamt.

Och där stod "vår" systemadministratör och tittade på datorn med respekt. Nu undrar jag ifall jag bör behandla den här datorn som om den vore en släktklenod. Något som är sååå fult, otrendigt, smutsigt men med högt affektionsvärde.

Kanske flera systemadministratörer vill titta på den och klappa respektfullt på skärmen? De kanske skulle sucka lite och börja tänka på "gamla tider". Någon (precis som på "Antikrundan") skulle säga med lite darr och förväntan i rösten "Jag undrar vad den är värd..."

Berätta en historia...

Surprise surprise... Jag har ett nytt ämne igen. Inte helt oväntad. *Suck* Men den här kan bli riktigt bra.

Idag frågade jag en person om hur han kom fram till vad han ska forska på & han hade en bra historia att berätta. En historia med många detaljer på ett sådant sätt där man ser tydligt att man tycker om att berätta historien. Jag har märkt att folk ofta bli glada när man frågar de hur de hade träffat sin sambo eller fru för första gången. Det är alltid upplyftande att höra dessa historier. Folk lyser när de berättar dessa historier, folk ler. Man mår bra av att lyssna på sådana historier. Man blir glad.

Jag tror att det kan vara liknande sak med historier om forskningsfrågor. I alla fall för vissa. Och jag hoppas att jag kommer kunna berätta lika fint och med samma njutning i ansiktet. Fast inte idag. Om någon skulle ställa den frågan idag skulle jag nog känna mig mest stressad och frustrerad. Som när man var singel och folk frågade "Hur är det på kärleksfronten?" Grrrr.


Förresten CSN hörde av sig ang. avbetalning av lån... Ja ja…då är men vuxen.

Forskningsgeografi

Man har sett en och annan film där barnet ger sig ut i den stora världen för att hitta sina biologiska föräldrar. Vissa blir glada, andra besvikna, vissa hittar dem inte alls...

Det känns lite så för mig idag. Just nu låter jag på att leta efter "mammor" och "pappor" till det ämnet som jag funderar på att skriva om. Jag försöker hitta folk som "äger" området, folk vars artiklar man ska citera i sin egen avhandling. Folk som kan området, folk som andra känner, folk vars efternamn i referenslistan gör att ens egen material får mer pondus. Dessa från början mystiska figurer tjänar som några utgångspunkter, milstolpar med vars hjälp kan man avgöra sin egen forskningsgeografi.

Så jag letar. Jag tror jag hittade ett par efternamn. Vi får se vad som händer. Ifall jag tar emot de med öppna händer skrikandes "Mamma, var har du varit hela tiden" eller om jag kommer att upptäcka att privatdetektiv (databasen, i mitt fall) gav mig felaktiga koordinater.

Listor och "VA??? 5år?!" kommentaren

Måndag för mig är "listdagen". Just på måndagar brukar jag skriva listor på vad som ska göras under veckan. Just på måndag planerar jag tusen saker och känner att jag kan verkligen göra mycket. Ibland gör jag väldigt noggranna listor i olika kategorier, ibland även med subkategorier.
Det kan vara listor som heter "Att läsa", "Att skriva", "Att kolla upp".

Men ibland blir mina listor en salig blandning av forskning, jobb och privata saker. Till exempel dagens lista blev på två olika språk och innehåller bland annat dessa punkter: "Mejla till R och P för att få intervjutid", "Beställa boken till doktorandkursen", "Ring till frisören". Det senaste skrev jag på utrikiska så att ingen kollega skulle förstå och att jag skulle kunna ha det på min whiteboard utan att väcka några misstankar om att jag ägnar mig åt sådana oseriösa telefonsamtal under min arbetstid.

Jag ska faktiskt göra en ny sak som doktorand. Jag ska beställa en bok som jag vill ha och den ska betalas med mina "doktorandpengar". Ljuvligt! Att köpa en bok men slippa betala. Först fick jag känslan att jag ska slå på stort och beställa många böcker och sedan bara frossa i dem. Men men... Eftersom mina "doktorandpengar" är en stram resurs måste jag behärska mig så att jag har några kronor på kontot när jag ska åka på några kurser.

På senaste tiden har jag träffat flera bekanta som jag inte har mött på några år, så jag fick dra min historia "jag är en doktorand" rätt så många gånger den senaste månaden. Det värsta var när jag träffade en gammal arbetskamrat och berättade för henne att jag nyligen blev en doktorand. Hennes första fråga var "Hur länge ska du hålla på?" Mitt svar var "5 år". Hon tittade på mig och replikerade "VA???? 5 ÅR????"
Men sanningen är att det är ju "5 år i bästa fallet", alltså ingen ledighet, ingen fördröjning, ingen s.k. "jag-tänker-avbryta-detta-omedelbart" psykbrytning.

Jag börjar bli less på den här "5ÅR????!!!!???" kommentaren. Vad då? Fem år det är ju ingenting. Det är mitt jobb, så jobba fem år är ju inga konstigheter. Jag tycker att "40 år kvar till pensionen" låter minst 100 gånger mer skrämmande.

Discovery fenomen & kortslutning

Jag kanske borde visas på Discovery som ett fenomen eller anomali. Jag mår sämre nu än i måndags fast jag tar antibiotika flytigt. Jag mår så dåligt at jag fick sjukanmäla mig idag och även sjuksköterska på telefonen sade att jag lät väldigt förkyld (ni vet ju hur dessa sjuksköterskor kan vara, de blir ju inte riktigt tagna eller överraskade av triviala förkylningar)och det kunde ta 5-6 dagar tills jag ska börja må bättre. Tack för det! Jag börjar misstänka att jag blev sämre pga. mitt besök på vårdcentralen som var full av sjuka människor med deras hemska baciller.

Och värst av allt är just det at jag inte har mina "sick-supplies": ingen godis, inga tidningar, inga näsdukar... jag trodde jag skulle må bättre så jag hade inte skaffat mig dessa provianter.

En positiv sak är att om någon skulle stjäla min laptop just nu skulle tjuven få en riktig förkylning och kanske till och med halsfluss med tanke på att det finns miljarder bakterie på tangentbordet och skärmen vid det här laget. Jag har lyckats nysa på den flera gånger så jag hoppas att jag inte orsakar en kortslutning...