Somnlösa nätter, kanelbullar & jobbet

Nu är det den tiden igen. Inget nytt. Alltid samma sak runt julen. Det är sent på natten men jag är uppe. Jag vill så mycket som möjligt njuta av julen i Sverige. Så jag sitter här, surfar, kollar lite på TV och myser vid julgranen. Det blir samma sak när jag kommer till mina föräldrar. Fast där är jag vaken länge för att njuta av att vara just där. Inte klokt. Mina "njutningar" resulterar i tröttheten. jag borde ha lite annorlunda perspektiv på det hela. Och det jobbar jag på.
Nästa vecka åker jag iväg för att hälsa på mina föräldrar och min syster. Tanken är att jag ska vara hemma på dagarna, läsa, fundera och förhoppningsvis komma fram till frågeställning eller någon intressant problematisering. Jag är mer kreativ där (av någon okänd anledning) så jag hoppas att det kommer bli lättare.
På kvällarna ska jag umgås med min familj, fixa ansiktsmasker med syster, baka svenska kanelbullar, gå på teater (det var hundra år sedan sist) och förbereda lite innan julafton...

Om jag ska vara ärlig så har jag svårt att koncentrera mig på jobbet just nu. Nu är det julen, familjen och min man som upptar nästan alla mina tankar så mjukvara med strategi får inte så stort utrymme. Skärpning!

Tankar

Open Source. Strategi. Software engineering. Human factors. Code as art.
Barry Boehm.Kreativitet. Problem solving. Human-Driven Software Engineering. Allianser.
Project Managers. Team factor. Software economics. Vilken sorts retorik används när man talar om njukvaruutvecklinen? Hur mycket får ekonomiska termer plats? Integration betwen engineering & Business Management in software development.
From product to solution.
Understanding the relationship between the design decisions at the technical level and values created by these decisions.
Process.
Strategi som symbolisk handling.
Postmodernistiskt: strategi är ett resultat av att olika aktörer försöker skapa mening av sig själva & sina erfarenheter genom konstruera begrepp som strategi & organisation (Tack M.J Hatch)

Ordet "Solidaritet" på ett ironiskt sätt

Nu har facket gjort det igen... gjort bort sig. Nu har de blockad emot ett litet företag vars ägare inte vill skriva på avtalet. Lönen är högre än avtalet säger, jobbet har inget kväll- eller helgarbete.. Anställda vill inte ha avtalet. Och vad gör facket? Nu ska de sabotera för det här företaget... jag saknar ord. Fast inte förvånad. Sedan facket skrek "Go Home" mot lettiska arbetare i Stockholm har jag inget förtroende för dem. Solidaritet? Ha ha

Life as a wallflower

Pust... Nu är vi klara med konferensen... Det var lite tufft under vissa diskussioner. Vi blev nog lite ifrågasatta där ett tag. Hoppas att de avfärdade sina ifrågasättningar med "de där akademikerna ska alltid hitta på något teoretiskt" eller liknande. För att jag känner att det kan bli riktigt bra & givande resultat. Istället för att undervisa, är jag involverad i ett projekt. Just nu kom nya människor in i projektet och det känns väldigt väldigt positivt. Det kan bli riktigt bra och jag tror att vårt bidrag till projektresultatet kommer att väga tyngst. Det är bara så att andra deltagare inte ser det. ÄN. Men vänta bara... Igår blev jag och en kvinnlig kollega till mig lite sura. Det där konferensrummet som vi var på var på tok för liten för alla, så det fanns inte plats vid bordet. Så jag, hon & två tjejer till hamnade bakom alla andra, satt vid väggen. Så klart påverkade det diskussionsklimatet. Det är inte så lätt att komma in i diskussionerna då andra deltagare inte ser en... Min kollega sade att vi var där i roll av "inventariet" medan jag ansåg att vi kunde kalla oss för wallflowers... I vilket fall var det inte bra. Idag har jag bestämt: NO MORE WALLFLOWERS!

Lunchinsikt

Jag älskar prata med mina kollegor under lunchen. Ibland blir det helt galna ämne som behandlas. Förra veckan handlade det om "att olla". När jag berättade om det för min man tittade han på mig och frågade "Får man hålla på med sådant inom akademin?" Får & får... Just det temat var inte min favorit.
Oftast handlar det om dryga och otrevliga studenter, inlämningsuppgifter, kurser osv. Idag pratade jag med en annan doktorand och beklagade att jag har tre universitet som har obligatoriska inslag för mig som doktorand: 1. Mitt "eget" , där jag faktiskt jobbar dagligen, 2. Det som jag är inskriven på, 3. "Virtuell"- forskarskola. Och alla tre har obligatoriska inslag... Jag berättade det för min kollega och hon skämtsamt frågade "Insåg du detta just nu? Visste du inte det tidigare?"
Ärligt talat? Nej. Det tänkte jag inte alls på. Lilla pucko som jag är ;-) Ärligt talat så känner jag mig lite dumm nu. Den här "pucko" känslan kommer oftare än innan & jag verkligen hoppas att den försvinner snabbt. Jag försöker köra med "Fake it till You make it" men ibland hjälper inte det.

Doktorer, jordgubbar & KGB

Idag fick jag veta att jag blev inskriven som doktorand vid ett annat universitet än mitt "eget". Äntligen! Det var ett konstigt sätt att få veta det på. Jag blev uppringd av en professor som bjöd mg in på en julfest på mitt "annat" universitet. Inga fina officiella brev, inget intyg, inte ens någon post-it lapp. Även post-it lapp skulle uppskattats ...Jag antar att jag får papprena lite senare. Jag är lite fånig av mig. Jag vill ha det "på pappret". Jag litar aldrig på muntligt avtal...Inga risker tas här...

Så nu har min släkt fått ytterligare en blivande forskare. Hur många är vi egentligen? Låt mig se... En professor i statistik och en doktor i matematik. Sedan blir det roligare: det finns en som har doktorstiteln efter att ha skrivit avhandling om jordgubbar. Jag skojar inte. Helt allvarligt.
Sedan är det ännu roligare.
Det finns en som skulle blivit doktor i sovjetisk propaganda. Under Sovjet-åren jobbade han åt KGB som politisk "propagandör" och höll på att skriva avhandling. Tiderna ändrades och så klart var det helt omöjligt att lägga fram avhandlingen. Fast han skrev en bok som heter "oavslutat avhandling" eller liknande.

Och slutligen jag. Doktorand i ekonomi.

Det är klart och tydligt att släkten saknar doktorander i humaniora med tanke på att det finns så mycket kärlek för humanistiska ämne & språk i min släkt. Konstigt när man tänker på hur alla älskar läsa böcker och vilka boksamlingar som finns inom släkten. Egentligen kunde jag blivit en doktorand inom humaniora. Det vet jag men jag valde en annan väg. Inte lika självklar för mig med mer verklighetsförankrad i mina ögon. Men jag ångrar inte mitt val. Nu vet jag att jag kommer att skriva minst två böcker : ena den som jag har funderat på länge och den andra- min framtida avhandling.

Citat

No pressure, no diamonds.

Mary Case

Högre seminariet

Imorgon ska jag på högre seminariet. Jag har varit på några innan men då gick jag dit för att jag var intresserad.
Någon vecka fick jag veta att det är en oskriven regel för doktorander på min institution att gå dit. Så jag går dit imorgon. Jag skulle gått dit även om jag inte hade hört talas om "regeln", det verkar vara så roligt och intressant.
Jag älskar det som ibland kallas för akademisk onani... Hi hi....Japp jag tycker om att sitta där, försöka hänga med (med betoning på ordet "försöka") i diskussioner, använda komplicerade ord för att beskriva komplicerade saker.
Så imorgon ska jag gå dit. För att jag vill och för att jag måste. Det är väldigt trevligt att man måste göra trevliga saker...

Hämtat från http://www.phdcomics.com/comics.php

Formulera syftet nu!

Jag går en doktorandkurs just nu och fick en uppgift att formulera syftet och abstract till avhandlingen. Va??? I min värld är det totalt orealistiskt att göra det i det här skedet. Jag vet ju inte ens vad jag ska skriva om. Hjälp! Alla andra verkade rätt så coola med uppgiften medan jag kände stigande panik...
Och som vanligt har ja svårt att koncentrera mig vid den här tiden på året. Vilken abstract? Jag vill bara ägna mig åt hänga upp adventsstjärnor.
Det som känns bra är att jag har gjort en diffus plan inför vårterminen. Jag ska ta några kurser inom högskolepedagogik och jag tror att det kommer bli väldigt intressant. Jag ser framemot detta.

För att få känslan för snö

Sarah McLachlan "Song for a Winter's Night"
Rober Downey Jr. "River"
Dido "Cristmas Day"
Tori Amos "Winter"

När fredag inte betyder att man glömmer jobbet

Nu insåg jag vad jag har gett mig in på! Delvist. Mitt nya jobb betyder att jag inte kan bara "stänga av" jobbsaker eller lämna arbetsfrågor på arbetsplatsen. Det är samma sak som när man var en "vanlig" student: skolarbete var aldrig färdig. Det fanns alltid saker som skulle behöva göras, artiklar som skulle läsas, inlämningsuppgifter som måste skrivas... Jag kommer ihåg hur skönt det var på min arbetsplats som jag jobbade på innan högskolan...Jobbet var sådant som inte gick att ta med sig hem. Inte i samma utsträckning som nu. jag kunde gå och fundera på saker som hände under dagen men jag kunde inte utföra mina arbetsuppgifter hemma eftersom de var så starkt kopplade till just den specifika arbetsplatsen. Och nu? Det spelar inte roll VAR jag sitter. Hemtenta, artiklar, böcker... Allting kan tas med... Det är inte så att jag går TILL jobbet. Jag lever I jobbet. Jag är alltid MITT I jobbet. Det är tur att jag älskar mitt "jobb". Annars skulle man få spunk. Fast man kan få spunk även när man tycker om jobbet. Så jag skulle vilja hävda att när (inte "om") jag får spunk kommer jag älska det ändå.

Bore someone else with your questions// Miranda Pristley från Devil Wears Prada

Bilder kommer från Pilled Higher & Deeper http://www.phdcomics.com/

Citat från igår

Den genomsnittliga doktorsavhandlingen är inget annat än en förflyttning
av några skelettdelar från en grav till en annan.

J. Frank Dobie (1888-1964)

Ja...vad ska man kunna säga om detta? Han har rätt. Även om jag har 5 år kvar tills Avhandlingen (lite Halleluja känsla över själva ordet, eller hur?) är klar vet jag att det J.Frank Dobie påstår stämmer i väldigt stor utsträckning. Inga rosa och snuttiga förväntningar från mitt hål. *Försöker intala mig själv*

We're all mad here// The Cat

Jag håller med. Vi är alla galna. Idag känns det så. Jag är galen. Sitter med den här hemtentan och lyckas inte avsluta. Går till biblioteket, letar upp böcker, bläddrar, lånar dem, kommer ut på mitt rum och börjar läsa mer noggrant. och då känns det att all visdom försvan från dessa böcker på väg hit. Eller mina ögon ser inte dem sakerna som de såg under tiden i biblioteket. Jag antar att det är någon sorts doktorand-sjukan. Idag bläddrade jag i bok skriven av Popper: Sedan tänkte jag "vill jag verkligen bli placerad i Popper-fack? Vill jag hamna under rubriken "falsifikationism"? Vill jag förknippas med det här sätet att se på vetenskap"? med andra ord: Doktoransjukan med tydliga symptom.

Vanligtvis brukar jag inte ha problem att ta beslut snabbt. Men just nu sitter jag och kan inte skriva en mening, en ynklig mening utan att kolla upp 3-4 teorier eller någon vetenskaplig artikel. Suck suck suck. Egentligen vet jag vad det är. En gigantisk neonskylt händer ovanför mitt huvudet och lyser starkt. Det står "OSÄKERHET" på skylten. Det är inte ofta jag känner mig dum. Men idag gör jag det. Måste skärpa mig. Jag kom hit inte pga min osäkerhet. Jag nådde hit för att jag är duktig på det jag gör (Försöker med mental träning som ni ser)

Kapitel 1 Down the Rabbit Hole

ALICE was beginning to get very tired of sitting by her sister on the bank and of having nothing to do: once or twice she had peeped into the book her sister was reading, but it had no pictures or conversations in it, "and what is the use of a book," thought Alice, "without pictures or conversations?' So she was considering, in her own mind (as well as she could, for the hot day made her feel very sleepy and stupid), whether the pleasure of making a daisy-chain would be worth the trouble of getting up and picking the daisies, when suddenly a White Rabbit with pink eyes ran close by her. There was nothing so very remarkable in that; nor did Alice think it so very much out of the way to hear the Rabbit say to itself "Oh dear! Oh dear! I shall be too late!" (when she thought it over afterwards it occurred to her that she ought to have wondered at this, but at the time it all seemed quite natural); but, when the Rabbit actually took a watch out of its waistcoat-pocket, and looked at it, and then hurried on, Alice started to her feet, for it flashed across her mind that she had never before seen a rabbit with either a waistcoat-pocket, or a watch to take out of it, and burning with curiosity, she ran across the field after it, and was just in time to see it pop down a large rabbit-hole under the hedge. In another moment down went Alice after it, never once considering how in the world she was to get out again. The rabbit-hole went straight on like a tunnel for some way, and then dipped suddenly down, so suddenly that Alice had not a moment to think about stopping herself before she found herself falling down what seemed to be a very deep well. Either the well was very deep, or she fell very slowly, for she had plenty of time as she went down to look about her, and to wonder what was going to happen next. First, she tried to look down and make out what she was coming to, but it was too dark to see anything: then she looked at the sides of the well, and noticed that they were filled with cupboards and book-shelves: here and there she saw maps and pictures hung upon pegs. She took down ajar from one of the shelves as she passed: it was labeled "ORANGE MARMALADE" but to her great disappointment it was empty: she did not like to drop the jar, for fear of killing somebody underneath, so managed to put it into one of the cupboards as she fell past it. "Well!" thought Alice to herself "After such a fall as this, I shall think nothing of tumbling down-stairs! How brave they'll all think me at home! Why, I wouldn't say anything about it, even if I fell off the top of the house!" (which was very likely true.)

Down, down, down. Would the fall never come to an end? "I wonder how many miles I've fallen by this time?" she said aloud. "I must be getting somewhere near the centre of the earth. Let me see: that would be four thousand miles down, I think-" (for, you see, Alice had learnt several things of this sort in her lessons in the school-room, and though this was not a very good opportunity for showing off her knowledge, as there was no one to listen to her, still it was good practice to say it over) "-- yes that's about the right distance -- but then I wonder what Latitude or Longitude I've got to?" (Alice had not the slightest idea what Latitude was, or Longitude either, but she thought they were nice grand words to say.)

Ur L.Caroll "Alice in Wonderland"



Vi vet vad som hände senare. Alice hamnade i en konstig värld, där hon åt svampar, träffade katten med leende och leende utan katten, umgicks med maktgalen och avrättningskär drottning, drack te på en Mad Tea Party osv. I boken säger Alice "It would be so nice if something made sense for a change".

"It would be so nice if something made sense for a change". Så känns det för mig just nu. Jag har blivit doktorand och kan erkänna att jag känner mig som Alice. Det är en helt ny värld. En värld som "doesn't make"sense, värld med konstiga regler och konstiga figurer, värld som är annorlunda än den som har dagliga besök på ICA och parmiddagar med bästa vänner.

Det är en stor förändring. Jag tror att den är lika stor som när jag flyttade till Sverige. Det finns många likheter mellan dessa två händelser. I båda fall måste jag börja om. På ett sätt är det hur bra som helst. Jag tycker om början. Själva ordet "Början" påminner mig om vissa saker som jag fullkomligt älskar: ny anteckningsblock, nya sängkläder som prasslar så mysigt när man lägger huvudet på kudden. Ordet ”Början” påminner mig om lukten av en ny morgontidning hängandes i brevinkastet eller minuterna innan kursuppropet, precis innan föreläsaren uttalar mitt namn på ett helt galet sätt. Det påminner om flytten till Sverige eftersom jag blir okunnig igen. Förra gången var jag rätt så dålig på svenska när jag började om mitt liv. Nu är jag dålig på språket igen: jag anade inte att det finns så många ord som jag inte förstår. Svåra, konstiga ord som jag förväntas att fatta och även använda om jag vill passa in i den nya världen. Och sedan det där med relationer... Jag kommer ihåg när jag kom hem en gång gråtandes och min man frågade vad det var som var fel. Jag med gråten i halsen svarade att jag gick på stan i timmar men träffade inte en enda bekant som jag kunde säga ”Hej” till. Det är samma sak nu. Jag måste hitta nya relationer, jag måste hitta folk som jag kan heja på. Just nu kan jag läsa vetenskapliga artiklar en hel dag och inte hitta ett enda namn som jag känner till. Jag tror att Alice i Underlandet är en bra metafor för mitt liv just nu. Jag vill vara som Alice.
Jag satt och tänkte på varför var det just Alice som såg kaninen?

Varför såg inte andra människor kaninen med klockan och väst? När slutar man förbluffas vid syn av talande kaniner?

Alice är nyfiken. Hon ställer frågor. Hon vågar ge sig iväg för att få svar på mysteriet. Jag hoppas att jag kan vara likadant. Åtminstone hoppas jag att kunna ta fram mer av min nyfikenhet under dessa kommande år som doktorand. Jag lovar mig själv att jag ska vara nyfiken och jag ska våga ifrågasätta saker. Jag lovar mig själv att jag aldrig ska sluta förundras när jag ser talande kaniner iklädda i väst.