Spam

Under den senaste veckan har jag fått 4 emails med väldigt liknande innehåll:

"Stop spamming! Do not send your emails to every student and teacher in this course. "

...skickade till varenda kotte i kursen, såklart.

Första dagen på jobbet

Igår var jag tillbaka på jobbet.

Efter ca 9 månaders frånvaro, var jag på mitt gamla kontor. Mina böcker stod på samma plats i bokhyllorna, samma tavlor hängde på väggarna och jag hade samma kurser att jobba med. Det var lite konstigt att inse att även om min lilla privata värld har ändrats avsevärt så i den stora världen förblev allting likadant. Jag tryckte på "Power" knappen på min dator (jag kom ihåg mitt lösenord!) och sedan stirrade jag på skärmen och på mitt skrivbord i några minuter. Jag var så vilsen.

Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Under 8 månaders nästan varje dag dikterades mina handlingar av en liten person. "Oj, du är hungrig. Då kan jag göra lite gröt". "Oj, du vill sova, då ska vi lägga ner dig i vagnen", "Oj, du är ledsen, då ska jag bära dig och sjunga sånger från mina barndomsfilmer".
Igår satt jag på kontoret och det var så himla tyst. Ingen bestämde vad jag ska göra den kommande timmen. Ingen grät, ingen tuggade på sladdar, ingen skrattade och manade till en lekstund.
Och jag var som handlingsförlamad.
Jag visste inte hur jag ska sätta igång och börja jobba när ingen annan än jag själv som bestämde över mina arbetsuppgifter. Jag var verkligen "Lost".
Jag tänkte att jag kan börja med att byta ut skärmbilden på min dator.
Sedan ställde jag upp ett kort på min familj på skrivbordet.
Och sedan satt jag lite till. Fyllde i mitt namn i min nya arbetsalmanacka.
Och satt lite till. Som om jag hade förlorat all kraft att bestämma saker själv.

Och då kom räddningen.

Det plingade i min inbox- jag fick ett mejl från en student. Han undrare vad vi lärare kursansvariga sysslade med: schemat var inte publicerat, uppgifterna inte utlagda och lokalerna inte bokade.

Jag visste exakt vad jag skulle göra. Jag visste vad som saknades och vad mina plikter var.

Prisade vara mejl från lagom irriterade studenter, ty det är de som får adjunktvärlden att snurra!