Monday, March 30, 2009

Bägaren rinner över










Det är konstigt hur vissa studenter är dåliga på att följa instruktioner.

Skriver jag ett meddelande på lärplatformen om att den enda dag att redovisa deras projekt är X:e april, då får jag minst fyra email om att studenter vill redovisa den Y:e april.
När jag skriver "Om ni inte kan göra A, då ska vi göra B", får jag frågan "vad ska vi göra om vi inte kan göra A?"

Minst sagt irriterande.

Wednesday, March 25, 2009

Thursday, March 19, 2009

Får jag?













Får jag som lärare tycka att vissa delar i kursinnehållet är FRUKTANSVÄRT tråkiga? Jag håller på att läsa igenom vissa delar av kurslitteraturen och ärligt talat får jag lust att slänga boken för att den är så blääää (väldigt konstruktiv kritik, eller hur?).
Bokbål är inte den metoden som jag skulle använda mig av men jag skulle åtminstone gömma den bakom andra böcker och spotta tre gången efter att jag har vidrört den av misstag.

Wednesday, March 18, 2009

Studenter och instruktioner


Varför är det så svårt för vissa studenter att ta till sig solklara instruktioner?
Om det står svart på vitt att inlämningsuppgiften inte får överstiga 3 A4 sidor, varför lämnar in studenten 5 eller 6 sidor?

Om uppgiften säger att de ska analysera två artiklar varför analyseras då bara en artikel eller tre artiklar eller hela fyra?

Gör man detta medvetet av någon anledning? Är det för att framstå som kreativ? Vill man vara lite av revolutionär? Är det ringar på vattnet efter Konstfacks studentens upptåg? Är det för att testa oss lärare och se om vi verkligen ska underkänna arbeten som inte följer instruktioner?
*Kliar mig på huvudet och funderar*

Saturday, March 14, 2009

Som Erasure sjunger: " I love saturday"


Som lärare på en högskola så har jag s.k. förtroendearbetstid. Det betyder att jag inte blir kontrollerad och det finns ingen som håller koll på mig hur många timmar per dag jag jobbar. Själv älskar jag den här friheten och anser att den rimmar väl med dem arbetsuppgifter jag har.

Däremot blir vissa personer (som inte har förtroendearbetstid) irriterade på oss som har den. Varje dag hör man "Det är ju ingen som är här idag" eller "Det är lyxigt att inte behöva vara på jobbet mellan 9 och 5, man kan ju göra något annat då... titta på TV". Ja, ja. Jag och min favoritkollega brukar skratta åt sådana pekpinnar men ibland blir man lite irriterad ändå, speciellt när istället för "Hej" får man "Jaha, så du är här idag. Det var lääääänge sedan". Ibland kan man tro att vi inte har varit på arbetsplatsen sedan Olof Palme var statsminister.

Det som ofta glöms i sammanhanget är att mitt jobb inte är så himla kopplad till just arbetsplatsen, att jag har en hel del med distanskurser och mina studenter befinner sig överallt utom just i dem där lokaler där jag har mitt arbetsrum. En annan sak som glöms är (även om jag inte kontrolleras genom övervakning)att det finns kontrollmekanismer inbyggda. Jag måste rätta tentor inom ett antal dagar, jag måste svara på studentmejl, jag måste vara förberedd till föreläsningar osv. Gör jag inte dessa saker blir det synligt väldigt snabbt.

Andra saker som inte syns är ju all övertid som man kan samla på sig under väldigt intensiva perioder.
Eller som idag- det är lördag och jag sitter här, rättar inlämningsuppgifter och svarar på studentmejl. Och jag är inte alls bitter för det, snarare tycker jag att det är mysigt och roligt.

Friday, March 13, 2009

"Show me the answer!"



I de kurser som jag undervisar brukar jag påpeka för studenter i ett ganska tidigt stadium att det inte finns något rätt svar, att det handlar om vilket perspektiv man har och hur de kan argumentera för den. Jag kan inte avgöra vilken ledarskapsstil är bäst i vilket företag, jag kan inte säga vilket tillvägagångssätt som är bäst i vilken situation. Jag är "bara" en lärare, en mentor, en som har läst om ämnet mer än vad studenter har gjort men jag har inte monopol på att vara rätt, jag äger inte framgångsrecept. Vissa studenter blir oerhört frustrerade och provocerade. De kräver ETT svar, ETT svar som håller i ur och skur: "Men kan inte du ge oss EN definition av vad företagskultur är? Men om vi inte har samma definition, hur kan vi ens prata om samma sak". Och igår frågade en student mig "Om det inte finns ETT rätt svar men du som lärare har en åsikt i frågan och du ska bedöma min åsikt, betyder inte det att du kommer vara partisk när du läser mitt svar?"

Sedan kom det fram att vissa studenter försökte luska ut min åsikt i en specifik fråga och de erkände att de gjorde det för att kunna svara "rätt" på tentan. Jag vet inte om jag lyckades att få fram mitt budskap om att det inte handlar om att tillfredställa mig eller någon alla lärare genom att tänka exakt som vi gör, att det handlar om att kunna argumentera för sin sak med hjälp av relevanta koncept från kurslitteraturen, att det handlar om att bygga sin argumentation, att kunna diskutera på ett nyanserat sätt.

Att studenter resonerar så på en magister nivå är dåligt men det är inte deras fel. Sådant tänkande är ett resultat av ett misslyckat undervisningssystem, ett system som inte i god tid började med att påtala att det är sällan finns ETT rätt svar, att det inte alltid handlar om att memorera saker men också om att resonera kring olika begrepp, syntesera kursmaterial och kunna se saken från olika perspektiv.

Jag fick veta att just den här gruppen av studenter är väldigt vana vid "multiple choice" frågor på tentor och jag är medveten att de har fostrats i en objektivistisk anda i flera år. Det är inte konstigt att de tror att det finns ett svar. Men samtidigt är det sorgligt att se deras frustration istället för att de skulle känna sig (för engångsskull) fria att kunna resonera, att kunna ge ett EGET SVAR som kan mycket väl vara rätt. Och det är också lite konstigt att deras tidigare lärare har lyckats banka in "ETT rätt svar- budskapet" i dem. Majoriteten av dessa studenter ska ha ett yrke som kräver kreativitet och god problemlösningsförmåga. Och jag undrar om dessa egenskaper kan utvecklas om vi lurar våra studenter med att det finns ETT svar som gäller?
Och vad är det för världsbild vi ger våra studenter när vi skapar ett intryck att det finns en rätt definition?

Friday, March 06, 2009

Snabba ryck & höga förväntningar













Då och då kommer upp diskussionen om hur snabbt man bör besvara emails från studenter. Själv brukar jag vara ganska snabbt att svara för studenter om det inte handlar om sådana email som jag har ingen aning vad som förväntas av mig att svara.
Jag har klurat några dagar innan jag skrev ihop något när en av mina studenter skrev en mejl där han berättade att han upplevde kursen som extrem krävande, att han gjorde inget annat än studerade och att detta upptog betydligt mer än 8 timmar per dag. Det fanns ingen fråga i det mejlet och jag hade väldigt svårt att komma på vad jag skulle kunna skriva och vad studenten förväntade sig av mitt svar. Borde jag ha gett länken till en internetsida om studieteknik? Borde jag skrivit ihop något lugnande? Och i sådant fall vad? Borde jag lovat ljuset i slutet av tunneln (kursen)?

Jag har kollegor som ignorerar studentmejlen helt under vissa hektiska perioder och jag har också kollegor som säger att de svarar endast på vettiga studentfrågor. Hmmmm... Jag vågar inte (och har ingen anledning) att göra så. Som sagt, jag själv tycker att jag är bra att svara på studentmejl, jag svarar även på helger eller sena kvällar om jag har tid.

Men ibland kan jag inte förvånas över hur snabbt studenter förväntar sig ett svar. Till exempel, så fick jag ett mejl där studenter undrade varför inga åtgärder har vidtagits efter att h*n har skickat in mejl till mig. Studenten påpekade att mejlet skickades igår (!) men i själva verket skickades mejlet mitt på natten. Och redan innan lunchen skickade studenten ytterligare ett mejl för att påpeka att inget har hänt under tiden.

En annan sak som retar mig i meljfrågan är när studenter mejlar mig, ställer en fråga och avslutar det hela med "I look forward to your fast and proper answer". De får ju gärna tycka att mitt svar var "fast and proper" (eller inte) men att ställa explicita kvalitets- och hastighetskrav på lärarens svar är ganska så vågat.

Wednesday, March 04, 2009

Många timmar = Bra betyg?


Inte så länge sedan kontaktade en student mig angående inlämningsuppgiften som h*n hade skrivit. Meningen var att den här uppgiften skulle skrivits i en grupp men samarbetet fungerade inte och personen i fråga valde att skicka in arbetet själv.

Studenten anser att vi (lärare) borde ha andra kriterier när vi rättar inlämningsuppgifter som lämnas in av en person. Jag antar att man vill att vi ska vara mer generösa vad gäller betyg och sänka kraven.

En artikel i New York Times tog upp ämnet i frågan. Undersökningen som beskrivs i artikeln visar att 2/3 av studenter anser att läraren borde ta hänsyn om studenten säger att de har verkligen lagt ner mycket jobb.

En lärare i artikeln säger "Students often confuse the level of effort with the quality of work. There is a mentality in students that ‘if I work hard, I deserve a high grade."

Jag är nog ganska hård i den här frågan: det räcker inte att studera länge och mycket, man borde studera rätt sak och på ett rätt sätt. (Jag själv har suttit och tokstuderat inför vissa tentor utan att egentligen att förstå men jag lade ner mycket tid på att memorera och lära mig rent mekaniskt.)

Tiden lagd på att lära sig inte alltid är direkt proportionerlig mot betyget. Tiden och hårt jobb kan vara en faktor, kan öka chanser att få bättre betyg, kan bidra till ökat förståelse men det är ingen garanti.