Wednesday, October 29, 2008

Funderingar


Utan att gå in på detaljer så kan jag berätta att ibland känns det att studenter förväntar sig så mycket omhändertagande som om de vore småbarn. Visst, min roll är ju att handleda men inte i den här utsträckningen som efterfrågas. Och definitivt inte i sådana frågor som jag har fått i min mejlbox. Vad har hänt med initiativförmågan? Vad har hänt med att undersöka saken själv lite innan man ber om hjälp (speciellt om svaret finns nedskrivet någonstans)?
Varför är de så rädda för att göra fel?
Ibland känns det att de försöker göra allt för att behaga läraren istället för att behaga sin egen behov av kunskap och nyfikenhet.
Visst, det gäller ju långt ifrån alla. Men ingen student borde vara så osäker, ingen ska behöva ha så detaljerade riktlinjer som inte lämnar något utrymme åt egna beslut och eget omdöme.

Vad är det vi lärare gör för fel? Uppmuntrar för lite? Ger för lite ansvar? *Funderar*

3 comments:

Lärarbostaden i grönskan said...

Tycker synd om dig! Ställer många gånger själv samma frågor... Vi hade en trevlig kväll här hemma ikväll:) Saknade dig! Men fick lite rapport:)

Kramar

Alice said...

Ha ha... Skönt att någon tycker synd om mig. Du anar inte hur många gånger jag vill svara med "Elementärt, käre Watson!"., (fast Watson borde bytas ut till studentens namn).
Fast jag försöker vara förstående. De har ju riktigt stressigt och kanske därför är så vilsna och oroliga

Blomqvist said...

Fler sköna, reflektoriska inlägg Alice! Studenter är idioter och du är deras härskare. Glöm aldrig det. ;-)