Somnlösa nätter, kanelbullar & jobbet

Nu är det den tiden igen. Inget nytt. Alltid samma sak runt julen. Det är sent på natten men jag är uppe. Jag vill så mycket som möjligt njuta av julen i Sverige. Så jag sitter här, surfar, kollar lite på TV och myser vid julgranen. Det blir samma sak när jag kommer till mina föräldrar. Fast där är jag vaken länge för att njuta av att vara just där. Inte klokt. Mina "njutningar" resulterar i tröttheten. jag borde ha lite annorlunda perspektiv på det hela. Och det jobbar jag på.
Nästa vecka åker jag iväg för att hälsa på mina föräldrar och min syster. Tanken är att jag ska vara hemma på dagarna, läsa, fundera och förhoppningsvis komma fram till frågeställning eller någon intressant problematisering. Jag är mer kreativ där (av någon okänd anledning) så jag hoppas att det kommer bli lättare.
På kvällarna ska jag umgås med min familj, fixa ansiktsmasker med syster, baka svenska kanelbullar, gå på teater (det var hundra år sedan sist) och förbereda lite innan julafton...

Om jag ska vara ärlig så har jag svårt att koncentrera mig på jobbet just nu. Nu är det julen, familjen och min man som upptar nästan alla mina tankar så mjukvara med strategi får inte så stort utrymme. Skärpning!

Tankar

Open Source. Strategi. Software engineering. Human factors. Code as art.
Barry Boehm.Kreativitet. Problem solving. Human-Driven Software Engineering. Allianser.
Project Managers. Team factor. Software economics. Vilken sorts retorik används när man talar om njukvaruutvecklinen? Hur mycket får ekonomiska termer plats? Integration betwen engineering & Business Management in software development.
From product to solution.
Understanding the relationship between the design decisions at the technical level and values created by these decisions.
Process.
Strategi som symbolisk handling.
Postmodernistiskt: strategi är ett resultat av att olika aktörer försöker skapa mening av sig själva & sina erfarenheter genom konstruera begrepp som strategi & organisation (Tack M.J Hatch)

Ordet "Solidaritet" på ett ironiskt sätt

Nu har facket gjort det igen... gjort bort sig. Nu har de blockad emot ett litet företag vars ägare inte vill skriva på avtalet. Lönen är högre än avtalet säger, jobbet har inget kväll- eller helgarbete.. Anställda vill inte ha avtalet. Och vad gör facket? Nu ska de sabotera för det här företaget... jag saknar ord. Fast inte förvånad. Sedan facket skrek "Go Home" mot lettiska arbetare i Stockholm har jag inget förtroende för dem. Solidaritet? Ha ha

Life as a wallflower

Pust... Nu är vi klara med konferensen... Det var lite tufft under vissa diskussioner. Vi blev nog lite ifrågasatta där ett tag. Hoppas att de avfärdade sina ifrågasättningar med "de där akademikerna ska alltid hitta på något teoretiskt" eller liknande. För att jag känner att det kan bli riktigt bra & givande resultat. Istället för att undervisa, är jag involverad i ett projekt. Just nu kom nya människor in i projektet och det känns väldigt väldigt positivt. Det kan bli riktigt bra och jag tror att vårt bidrag till projektresultatet kommer att väga tyngst. Det är bara så att andra deltagare inte ser det. ÄN. Men vänta bara... Igår blev jag och en kvinnlig kollega till mig lite sura. Det där konferensrummet som vi var på var på tok för liten för alla, så det fanns inte plats vid bordet. Så jag, hon & två tjejer till hamnade bakom alla andra, satt vid väggen. Så klart påverkade det diskussionsklimatet. Det är inte så lätt att komma in i diskussionerna då andra deltagare inte ser en... Min kollega sade att vi var där i roll av "inventariet" medan jag ansåg att vi kunde kalla oss för wallflowers... I vilket fall var det inte bra. Idag har jag bestämt: NO MORE WALLFLOWERS!

Lunchinsikt

Jag älskar prata med mina kollegor under lunchen. Ibland blir det helt galna ämne som behandlas. Förra veckan handlade det om "att olla". När jag berättade om det för min man tittade han på mig och frågade "Får man hålla på med sådant inom akademin?" Får & får... Just det temat var inte min favorit.
Oftast handlar det om dryga och otrevliga studenter, inlämningsuppgifter, kurser osv. Idag pratade jag med en annan doktorand och beklagade att jag har tre universitet som har obligatoriska inslag för mig som doktorand: 1. Mitt "eget" , där jag faktiskt jobbar dagligen, 2. Det som jag är inskriven på, 3. "Virtuell"- forskarskola. Och alla tre har obligatoriska inslag... Jag berättade det för min kollega och hon skämtsamt frågade "Insåg du detta just nu? Visste du inte det tidigare?"
Ärligt talat? Nej. Det tänkte jag inte alls på. Lilla pucko som jag är ;-) Ärligt talat så känner jag mig lite dumm nu. Den här "pucko" känslan kommer oftare än innan & jag verkligen hoppas att den försvinner snabbt. Jag försöker köra med "Fake it till You make it" men ibland hjälper inte det.

Doktorer, jordgubbar & KGB

Idag fick jag veta att jag blev inskriven som doktorand vid ett annat universitet än mitt "eget". Äntligen! Det var ett konstigt sätt att få veta det på. Jag blev uppringd av en professor som bjöd mg in på en julfest på mitt "annat" universitet. Inga fina officiella brev, inget intyg, inte ens någon post-it lapp. Även post-it lapp skulle uppskattats ...Jag antar att jag får papprena lite senare. Jag är lite fånig av mig. Jag vill ha det "på pappret". Jag litar aldrig på muntligt avtal...Inga risker tas här...

Så nu har min släkt fått ytterligare en blivande forskare. Hur många är vi egentligen? Låt mig se... En professor i statistik och en doktor i matematik. Sedan blir det roligare: det finns en som har doktorstiteln efter att ha skrivit avhandling om jordgubbar. Jag skojar inte. Helt allvarligt.
Sedan är det ännu roligare.
Det finns en som skulle blivit doktor i sovjetisk propaganda. Under Sovjet-åren jobbade han åt KGB som politisk "propagandör" och höll på att skriva avhandling. Tiderna ändrades och så klart var det helt omöjligt att lägga fram avhandlingen. Fast han skrev en bok som heter "oavslutat avhandling" eller liknande.

Och slutligen jag. Doktorand i ekonomi.

Det är klart och tydligt att släkten saknar doktorander i humaniora med tanke på att det finns så mycket kärlek för humanistiska ämne & språk i min släkt. Konstigt när man tänker på hur alla älskar läsa böcker och vilka boksamlingar som finns inom släkten. Egentligen kunde jag blivit en doktorand inom humaniora. Det vet jag men jag valde en annan väg. Inte lika självklar för mig med mer verklighetsförankrad i mina ögon. Men jag ångrar inte mitt val. Nu vet jag att jag kommer att skriva minst två böcker : ena den som jag har funderat på länge och den andra- min framtida avhandling.

Citat

No pressure, no diamonds.

Mary Case