Idag har jag besökt "den riktiga världen". Jag har varit på ett företagsbesök och genomfört en intervju. Jag kan inte riktigt säga att jag älskar att genomföra intervjuer eller snarare anordna dem. Det är ganska omständigt att boka in intervjuer, det känns som att jag ber om nåd hos företagare när jag ber om en timme av deras tid samtidigt som jag måste vara lite pushig & påträngande när jag vill komma dit och har absolut ingenting att erbjuda dem. Även dörr till dörr försäljare har något att erbjuda (dammsugare för 15 tusen) men när jag ska be om företagarens tid har jag ingenting att locka med, ingenting att ge. Till och med Jehovas vittne har sina tidningar och lappar med superidylliska bilder som de kan stoppa in i brevlådan medan jag som doktorand har ingenting.
Jag kanske borde ha något med mig? Vad skulle det kunna vara? Fralla som jag snor från fikarummet? En lapp med bilder på glada seniorforskare som kramar doktorander på ett kärleksfullt sätt? Ett slipsnål med högskolans logga? Ett intyg som säger "Om du ställer upp på en intervju idag, lovar jag att aldrig någonsin störa dig igen"?
Intervjun idag gick väldigt bra. Personen som jag intervjuade var pratglad, gav exempel på olika saker, var rolig, intresserad av det jag gjorde och verkade inte alls besvärad av att jag var där. Efter intervjun blev jag bjuden på fika med alla medarbetare och då fick jag tillfället att jämföra frukostfika som vi har på jobbet med fika som finns i "den riktiga världen".
Jag konstaterade att våra akademiska halvfrallor med ost och marmelad ser ganska fjuttiga ut i jämförelse med alla frallor i "den riktiga världen". De hade ju även skinka och salami!
No comments:
Post a Comment