Shame on you, Alice!

Det är verkligen skamligt. Jag lyckas skapa ångest hos mina studenter även när jag är på föräldraledigheten.

Igår tog jag en promenad genom staden men en kompis. Vi puttade våra barnvagnar och pratade om väldigt viktiga och uppslukande (för er civila , alltså inte föräldrarlediga,- triviala)saker som barnkläder, flaskor, smaklös gröt etc.

Och då ser jag en av mina studenter 10 meter från oss. Han ser mig och börjat titta åt annat håll. Jag log.
Jag har inte varit elak, jag har inte underkänt honom.
Men han har inte lämnat in alla uppgifter. Och det vet han. Han var inte oartig i mina ögon. Jag kunde förstå honom. Jag framkallade ångest hos honom helt enkelt. Jag påminde honom att det finns saker som han borde avsluta, saker som bara ligger där. Jag kände igen situationen fråm mina egna studieår.
Fast nu var jag på den andra sidan.
Det var jag som uppväckte hans ångest.
Jag var den onde.
Typ Sauron.
Eller Darth Vader