Det finns jobbiga dagar. Och sedan finns det bra dagar då alla problem löser sig på en gång. Idag var det en bra dag.
Idag har jag kommit överrens med en professor om en artikel som vi ska skriva tillsammans. Och eftersom jag har ytterligare en överenskommelse med en annan forskare om en annan artikel, kom jag fram till att jag ska skriva en sammanläggnings lic-avhandling.
Helt otroligt. Att jag ska skriva sammanläggnings lic. Jag? Som sade från första början att jag tänker aldrig skriva sammanläggningsavhandling. Jag borde lära mig att aldrig säga ”aldrig”. Jag får äta upp det varje gång. Det slår aldrig fel. Till exempel, när jag gick ut gymnasiet svor jag på att jag aldrig någonsin skulle studera mattematik igen och hamnade på en utbildning där s.k. högre matematik ingick. Så till slut fick jag lära mig alla dessa integraler, derivator på en riktigt avancerad nivå.
Jag har till och med sagt att jag inte skulle vara ihop med en datanörd och nu har jag levt ihop i många år med en underbar man som programmerar för nöjes skull på lördagar, en som läser sci-fi och fantasy böcker som har svärd, drakar och modiga riddare på omslagen, en som vet vilken laptop man ska köpa, en som drar långa sladdar i lägenheten för att koppla ihop alla möjliga apparater och en som säger ”man skulle kanske skriva en liten applikation här” minst en gång i veckan.
Och bara två månader tidigare under en doktorandkurs har jag sagt att jag inte tänker skriva en sammanläggningsavhandling och nu verkar det vara väldigt bar strategisk lösning för mig. Ibland undrar jag om jag inte har några magiska krafter… Jag kanske borde säga ”jag tänker aldrig bli färdig med min avhandling inom 5 år” och då skulle jag kanske vara färdig inom fem år.
Det intressanta är att alla gånger då jag gjorde det som jag trodde jag skulle aldrig göra hade jag faktiskt väldigt roligt under tiden. Oavsett om det gällde lösa krångliga matteuppgifter eller kyssa en snygg och snäll datanörd. Så jag tror att jag kommer ha riktigt kul med att skriva licentiaten i en artikelform.
Och som grädde på mosset slapp jag åka på en konferens som jag inte ville åka på.
No comments:
Post a Comment