Som lärare på en högskola så har jag s.k. förtroendearbetstid. Det betyder att jag inte blir kontrollerad och det finns ingen som håller koll på mig hur många timmar per dag jag jobbar. Själv älskar jag den här friheten och anser att den rimmar väl med dem arbetsuppgifter jag har.
Däremot blir vissa personer (som inte har förtroendearbetstid) irriterade på oss som har den. Varje dag hör man "Det är ju ingen som är här idag" eller "Det är lyxigt att inte behöva vara på jobbet mellan 9 och 5, man kan ju göra något annat då... titta på TV". Ja, ja. Jag och min favoritkollega brukar skratta åt sådana pekpinnar men ibland blir man lite irriterad ändå, speciellt när istället för "Hej" får man "Jaha, så du är här idag. Det var lääääänge sedan". Ibland kan man tro att vi inte har varit på arbetsplatsen sedan Olof Palme var statsminister.
Det som ofta glöms i sammanhanget är att mitt jobb inte är så himla kopplad till just arbetsplatsen, att jag har en hel del med distanskurser och mina studenter befinner sig överallt utom just i dem där lokaler där jag har mitt arbetsrum. En annan sak som glöms är (även om jag inte kontrolleras genom övervakning)att det finns kontrollmekanismer inbyggda. Jag måste rätta tentor inom ett antal dagar, jag måste svara på studentmejl, jag måste vara förberedd till föreläsningar osv. Gör jag inte dessa saker blir det synligt väldigt snabbt.
Andra saker som inte syns är ju all övertid som man kan samla på sig under väldigt intensiva perioder.
Eller som idag- det är lördag och jag sitter här, rättar inlämningsuppgifter och svarar på studentmejl. Och jag är inte alls bitter för det, snarare tycker jag att det är mysigt och roligt.
No comments:
Post a Comment